Optimal tillväxt hos valpar av storvuxna raser
	Kosten har en viktig roll

 Tillväxtzoner

Benens längdtillväxt sker i tillväxtzonerna. Benen växer inte slumpmässigt, utan endast i dessa brosktillväxtplattor, i ändarna på benen. Under tillväxtprocessen mineraliseras brosket och omvandlas till ben. Denna process fortsätter tills benet har nått sin slutliga längd.

Processen kan störas med skelettsjukdomar, lamhet och deformerad benstomme som resultast. Axel- och armbågslederna drabbas oftast. Knäleden, knävecket (ankeln) och höftleden kan också drabbas.

 Skelettproblem

Undersökningar av hundar av storvuxna raser som utförts i Sverige, USA, Tyskland, Australien och Nederländerna har visat att dessa sjukdomar beror på en onormal ledbroskutveckling. Denna hundsjukdom benämns osteochondros (OC) eller osteochondritis dissecans (OCD). Samtidigt kan också överbelastning av lederna till följd av för hög kroppsvikt medföra problem, och det mest uppenbara exemplet på detta är höftledsdysplasi (HD).

Osteochondros (OC) och höftledsdysplasi (HD) är sjukdomar som utvecklar sig under tillväxtperioden. De är av naturen ärftliga och kan påverkas av miljön, exempelvis av trauman. HD karakteriseras av dålig passning i höftleden, antingen till följd av ombildning av kulan eller av ledskålen eller bäggedera. Om hunden inte har någon HD när den är mogen skelettmässigt så kommer den aldrig att få HD. Om hunden har HD, men denna diagnos inte kunde ställas när den var ung, så kan diagnosen eventuellt ställas i ett senare skede på basis av den därav följande artrosen. Detsamma gäller OCD.

Flera undersökningar (där man exkluderat genetiska påverkansfaktorer) har visat att en relativ övervikt hos växande valpar, till följd av överkonsumsion (valpen är för tung för sin ålder i relation till sin storlek), leder till en betydande stegring av den kliniska förekomsten av HD. Resultatet av att föda upp en valp så att den blir relativt slank är betydande, och ur ortopedisk synpunkt så är en slank valp att föredra framför en överviktig valp. Eventuell övervikt leder till deformering av höftleden (ökar i själva verket risken för HD). Valpens generella storlek (höjden vid bogen) påverkas ej negativt av att man håller en noggrann viktkontroll. Valpens storlekstillväxt blir inte långsammare, utan det är ökningen av dess kroppsvikt som går långsammare, vilket är att föredra.

 Risken med för mycket kalk i maten

Kalk är nödvändigt för att frisk benvävnad ska kunna utvecklas. Omfattande forskningsprojekt har visat att kalkintaget utgör den största riskfaktorn när det gäller utveckling av OCD. Om kalkintaget är för högt så ökar risken för att hunden ska utveckla kliniska problem. Alltför mycket kalk kan bli fallet om hunden får kalktillägg utöver en komplett och balanserad kost. Tillsats av kalk till komplett och balanserad hundmat måste under alla omständigheter undvikas. Den kalk som ingår i sådan mat har avvägts med stor noggrannhet.

 Risken med för mycket energi i maten

Utvecklingen av höftdysplasi (HD) har ingen relation till den längdmässiga bentillväxten, men påverkas däremot i hög grad av näringsintaget. Om hunden äter för mycket mat (får för många kalorier) under tillväxten så ökar risken för att HD ska utvecklas. Mekanismen för detta står i relation till en snabb ökning av kroppsvikten, och det relativt omogna skelett som ska bära upp denna kroppsvikt.

Vid födelsen är skelettet till stor del broskartat och omvandlas sedan gradvis till ben. Till skillnad mot ben så är brosk flexibelt och ändrar form när det utsätts för belastningar. När det omogna skelettet, och därmed också den omogna höftleden, ‘överbelastats’ till följd av alltför hög kroppsvikt (i relation till åldern) så finns det risk för att hundens höftleder kommer att ändra form och bli dysplastiska.

HD är emellertid en ärftlig sjukdom och när genetisk belastning inte finns så kommer en alltför hög kroppsvikt i en viss ålder aldrig att resultera i HD. När anlagen å andra sidan indikerar en risk för HD har man kunnat visa att problemets frekvens och allvarlighetsgrad ökar på ett dramatiskt sätt om valpen äter alltför mycket mat.

Det samma gäller för den relativa risken för OCD och för de olika tillstånd som kallas för knäledsdysplasi (ED). En alltför snabb ökning av kroppsvikten ökar risken för dessa tillstånd. En balanserad tillväxt utgör i kombination med en kontrollerad kroppsviktsökning de optimala förutsättningarna för bästa möjliga slutresultat - en frisk och sund hund. Rätt mängd mat säkerställer att hunden får rätt storlek när den är vuxen och ett optimalt kroppstillstånd.

 Proteinhalten spelar ingen roll

Tillväxtundersökningar för grand danois (Nap RC, Nederländerna) har visat att proteinhalten i kosten inte spelar någon större roll för skelettutvecklingen. Ett högt proteinintag leder inte till någon ökad risk för OCD eller HD, och man har inte kunnat konstatera någon effekt på benens längdtillväxt.

 Speciell mat för tillväxt

Mot bakgrund av den utbredda förekomsten av skelettproblem hos hundar av storvuxna raser så är det bra att veta att kost med en speciell sammansättning för att uppfylla behoven hos snabbväxande valpar av storvuxna raser har tagits fram. Dessa produkter utgår från de senaste rönen, som betraktar kalk som den mest betydande riskfaktorn i den kost som hundar av storvuxna raser äter, och som därutöver förespråkar en reduktion av det totala energiintaget för att få en kontrollerad tillväxt. Eukanuba Puppy & Junior Storvuxna Raser har utvecklats för att få ett lägre energiinnehåll och ett anpassat förhållande mellan kalk och energi, som stöder en hälsosam tillväxt. Den ger ett optimalt näringsmässigt stöd åt valpen av den storvuxna rasen!